Petras Värld av Utmaningar

När det luktar härligt gott av traditionspräglad påskmat inne och ljuvligt knoppande av våren ute; då kan man inte annat är vara på sitt bästa humör. Speciellt inte när kusiner, fastrar, farbröder, mammor, pappor, morföräldrar, farföräldrar och vänner kommer och avlöser varandra för att hälsa på, den ena spralligare än den andra. Trollet har pekat på ytterdörren flera gånger efter påskhelgen som om han undrat vilken som ska komma här näst med påskägg och nya lekar. Han tror väl kanske inte att det fanns något slut på härligheterna efter allt som hänt. Men även påsken har sitt slut och den med en eländig knorr det här året, i alla fall för trollet. I 40-graders feber har han nu legat nerbäddad i tre dagar och vi håller alla tummar och tår för att det ska vända snart så att vi åter möts av två små glada ögon och ett par spralliga ben. ”Hoggan” (Späckhuggaren) har legat stilla i djurbacken, ingen har velat ”mala” (måla) och maten har stått orörd på bordet efter den ständiga kommentaren ”inte”, ett ord som i vanliga fall brukar infinna sig vid läggdags.

Symaskinen har också legat väl dold men lite tyger har klippts till iaf. så någonting är på gång. Något korallfärgat och glatt som ju avslöjats tidigare, men ännu återstår spänningen med att sammanfoga delarna. Vi får väl se om det sker några dramatiska framsteg ikväll eller om jag har några nya ursäkter att komma med. Lagret på dessa börjar sina så smått nu och jag får leta bra länge innan jag kommer på något som bestämt kommit i vägen.

De flesta butiker har varit öppna i påsk och de gör sannerligen allt för att få mig på fall. Men icke! Det har inte funnits tid att ens tänka shopping och saken är den att jag har börjat acceptera att jag inte får handla kläder. Problemet är inte så gigantiskt längre även om jag får en del abstinensryckningar av alla nya kollektioner och Stockholmsbesök. Har man bara fullt upp med att göra annat så är det lugnt. Det är bästa medicinen!