Earth hour, Hejdå bäcken och Dramatiska Ordlekar
Oj, vad solen sken på oss i helgen! Det fanns varken tid för att baka, sy eller bädda sängen och vi var ute tills vi lekt slut på all energi och lite till. Inte förrän Frej lade sig för att somna i rutschbanan var det dags för att gå in. Grillen fick nytändning och balkongen invigdes. Vilken härlig helg. Så bestämmer vi att det alltid ska vara!
Med lite skam i kroppen tittade vi även på Gladiatorerna, tills vi insåg att hela området var bäcksvart. Hade strömmen gått hos alla utom hos oss? Märkligt! ”Earth hour” hade vi helt missat. Men vi kan väl ha en egen ”Earth hour” någon dag. Det är ju faktiskt någonting man ska tänka på hela tiden. Sedan blir det ju lite kaos och överbelastning i ”obstinatorn” då alla ska starta igång TV:n igen på en och samma gång vid kl. 21. Så vi tittade glatt färdigt på Gladiatorerna och fortsatte att vara rädda för ”Bullet”, kvinnan som man hoppas att man aldrig möter en kväll på stan.
På söndagen vaknade vi kl. 06.00 och var redo för en ny strålande dag. Vi väckte hästarna som sov borta i hagen och lyssnade på fåglarnas ljuvliga skådespel. Vårbäcken strilade fram längs vägkanten och då den tog slut vinkade vi hejdå till bäcken och fortsatte vidare. ”Heddå” stenen, ”heddå” stolpen, ja, allt vi gick förbi vinkades av.
Det finns små pauser under dagen som vanligtvis brukar vara i några sekunder, som till exempel då man diskat och funderar på vad man ska göra därnäst. Vanligtvis brukar man inte fylla dem med annat än tankar, men nu under en tid har jag haft annat för mig. Så fort jag avslutat någonting så har jag belönats med att få lägga ett ord och spela ”wordfeud”. För några år sedan spelade jag en hel del, sedan har det långsamt blivit mindre och mindre. Men den här helgen återupprättade jag spelmanin och bokstäverna flödade som aldrig förr. De dramatikfyllda pauserna blev efter hand allt fler och växte även i längd på något konstigt sätt. Nu har jag fått spelförbud!
