Petras Värld av Utmaningar

Vips så har det gått en månad och jag har inte köpt en endaste liten strumpa. Helt otroligt! Jag har redan fått flera erbjudanden från nära och kära om att FÅ kläder men har bestämt nekat till detta också. Man borde kanske känna sig lite orolig? Kanske folk tycker att jag har för lite kläder eller inte ser klok ut och vill ge mig en chans till uppfräschning. Nej, det är nästan så att man känner sig lite stolt. Jag duger precis som jag är i mina gamla trasor. Den där utmaningen om att få till en klänning i färdigt skick har jag inte åstadkommit ännu, men den är påbörjad iaf. och det är gott nog för mig! För tillfället är det mesta ”gott nog” och jag tänker inte längre så mycket på vad jag måste ha hela tiden. På bara en månad har jag börjat inse att det jag har är tillräckligt. Inga kompletteringar behövs! Den här helgen har jag till exempel slitit fram en del gamla trasor i garderoben som jag inte haft på länge. Nu ska de få nytt liv. Jag tänkte ge mig på ett ”före och efter” tema och piffa till gamla godingar lite. Det blir ”Nice”!

I helgen blev det inte mycket gjort i pysselväg och jag har börjat inse att det är under veckorna som jag är mest kreativ. På kvällarna det vill säga. På helgerna har man så mycket annat och dessutom en ettåring som inte vill sova så det finns inte tid att pyssla med sådant som inte han också kan göra. Att sy på maskin tillsammans med en ettåring är ingen bra idé. Men att baka går utmärkt. Därför bakade vi en morotskaka i flera timmar. Morötter på golvet. Mjöl på golvet. Kanel på golvet. Men det mesta stannade nog ändå i bunken.. men varför blev kakan halv?

 

Loppisen var succé. I alla fall för Frej. Han fick massor av böcker och några leksaker som han snabbt hade sönder. Men vad gör väl det när de var så billiga. Att en plastgrej inte kan stå pall för en flygande träbana är ju dåligt, eller hur? Trä is the shit, speciellt furu. Alla som har tittat på designparet ”Simon & Thomas” vet att Simon som engelsman inte förstår det här med svensk furu. Hans stående kommentar brukar vara ”What is all this about Swedish furu?” Svaret är enkelt. Svensk furu är lika traditionsbundet som frasen ”How do you take your tea”? ..och det går inte att ändra på.  Hur fult det än är eller hur grammatiskt fel det än låter så är det bara så underbart rätt, eller hur?