Plötsligt blir det sådär konstigt tyst...
Allt är i sin ordning när det låter, helst både från grejer och munnar i öronbedövande toner. Men när det blir tyst, det är då som man ska ana oråd:
- Frej, vad gör du?
Inget svar
- Frej!!
Fortfarande inget svar.
Jag går från badrummet och in mot vardagsrummet då jag hör en skåpsdörr smälla igen hastigt och lite slarvigt. Sedan ser jag en liten kille som reser sig från golvet och sträcker ut handen mot mig och rabblar en lång fras som bara utomjordingar förstår. Det finns speciellt en grej i skåpet som han inte får ha och som han just därför alltid ska ha. Dessutom hade jag lagt den alldeles för långt ner varvid han såg sin chans.
- Ajaj, säger Frej
- AJAJ säger mamma lite högre och skyndar framåt.
Då öppnas handen och objektet faller. Mamma hinner inte. Videokameran studsar mot stengolvet mot en säker död. Mammas första tanke är ”Såg pappan i huset vad som hände?” Puh.., Nej! Lever den?
Jag startar igång eländet och filmar den lilla banditen som klappar storartat i händerna. Jajemen, den fungerade. Men vilken dramatik!
- AKTA DIG, hörs då från banditen medan ett finger kommer upp och pekar i mammas riktning.
- ANNARS TAR JAG DIG, utropar mamma och fångar banditen och låser in honom i kojan! Förgrämmade unge!
Idag fick jag höra från en kollega att man lever längre om man har en midja som är 60cm. Min midja är 65cm efter att ha ätit mammas köttgryta med ris (troligtvis 60cm om jag hade ätit pappas specialitet, cornflakes). Undrar hur midjan ska vara om man ska leva i 350 år? Det är ungefär så lång tid som jag behöver på mig att bli klar med mina syprojekt.
Så en liten bild på objektet som idag ska monteras ihop med hjälp av en symaskin, tråd, tejp, spik och vad som helst annat som finns att tillgå. Snart ska den vara klar!
