Närgångna hönor och ett inställt Gomorron Sverige 1986!
Helgen fylldes åter igen av frisk luft, promenader och en himla massa djur; både i plast och levande. Den här gången lockade vi fram cyklarna ur garaget och gav oss iväg till en närliggande gård i Fallebo där det finns massor av djur som gärna kommer lite närmre än man egentligen önskar. Att cykla på en trehjuling för första gången med en hel skock höns omkring sig är inte det lättaste.
Vi träffade hängbuksvinet "Pelle", marsvin, kaniner, getter, hästar, katter och en himla massa höns, men det visade sig att skottkärran och krattan på gården var mest intressanta trots allt, precis som hemma. TokFrej!
Min mobil fick bada lite i helgen också och nu prasslar den och låter konstigt och har fått sin sista viloplats i miljöboxen i garaget. Jag har tappat den hundratals gånger, trampat på den och glömt den ute över natten och den har alltid överlevt. Men en rejäl kallsup blev visst för mycket för den stackaren även om jag var där samma sekund för att komma till undsättning. En liten herre skulle väl se om den kunde simma antar jag, men den pallade helt enkelt inte med en ettårings experiment. Där gick gränsen.
Nu är jag i Sthlm och försöker undgå alla skyltfönster och butiker. I alla fall de som säljer kläder. Jag gjorde ett störtdyk i fyndkorgen på Ohlssons tyger men hittade ingenting där heller, vilket var tur, för jag har redan mer tyger än jag kan hantera. Men lite spetsar till klänningprojektet fick jag med mig iaf. innan jag stegade ut från butiken och fortsatte vidare.
Jag inser då att jag står på ett minnesmärke som etsat sig fast i mitt huvud som ett av mina första riktiga barndomsminnen. Jag vaknade tidigt en lördag morgon för att titta på Gomorron Sverige och gick fram till TV:n, tryckte på knappen och växlade envist mellan kanal ett och två. De enda som fanns att välja på. En radioröst hördes på TV:n medan den där envist fula tv-stillbilden väckte en ilska inom mig. Varför var det inte Gomorron Sverige, jag ville ju se barnfrågan med Fredrik Belfrage och höra honom repetera nummer 031-170920 för alla som ville tävla? Egentligen var jag ju för liten men jag minns ändå så väl numret man skulle ringa och hur de som ringde in kunde vinna fina slalomskidor på toppen av stegen om de klarade alla frågorna. Men den här dagen var det ingen barnfråga, bara en röst som talade med allvarlig ton. Statsminister Olof Palme hade blivit skjuten.
Efter en stund i tystnad och lite skakig över att ha sett den hemska trappan som mödaren tagit till flykt och sedan försvunnit spårlöst styrde jag kosan mot Kungsgatan och Sushi King. Jag beställde min specialare innan jag vandrade till hotellet igen för att blicka ut över Drottninggatans vimmel. Här känner jag mig trygg från alla mördare och banditer! Godnatt!
