Petras Värld av Utmaningar

Upp och nervända våfflor, fyra tänder och en älskad mormor!

Publicerad 2014-03-17 19:06:55 i Frej, Mars 2014,

Helgen varit lugn och skön, men lite väl tyst. Jag har varit hes och inte kunnat säga så många ord mer än ett litet väs här och var. Frej har tittat på mig med underlig blick och de gånger jag behövt säga till honom att han gjort någonting fel så har han bara upprepat felet precis likadant igen. ”Var det något jag inte fick göra, eller?”. Jag provade att stampa och peka med hela handen men han bara skrattade hejdlöst. Våfflor har trillat på golvet i bitar med sylt och grädde. 75% hamnade med sylten neråt, minst. Varför är det alltid så? Det lilla trollet försökte hela tiden gottgöra det med att resa händerna i luften och säga –OJ. Precis som om allt varit en enda stor återkommande olycka. Många frispel klarar jag av, men inte det här. Då blev det bums in i badrummet för sanering och inga mer våfflor på varken golvet eller på tallriken. Men det var gott så länge det varade.

Hos oss är det inte våffeldag en gång om året. Det är våffeldag precis när som helst. Jag tror att det går i arv i vår släkt. Min mormor hade nog världsrekordet i att baka våfflor och ibland undrar jag om det inte blev två, tre våffelsmetar om dagen. Alla barn och barnbarn hade sina favoriter, det hade hon koll på, och så fort hon råkade grädda en lite för ljus och kletig så visste hon att den var till mig. Med bekymrad min lade hon alltid den på min tallrik och återgick sedan till att grädda fler, riktiga, med färg. Min mormor var den finaste och jag saknar henne för så mycket. Inte bara för att hon alltid avbröt mig då jag pratade eller plockade fram allt i kylskåpet fast man inte var hungrig. Hon stickade och virkade även massor av konstiga figurer och skrev fullt av vackra små texter. Hon var så härlig min mormor. Hade jag spikat alla rätt på ett glosprov så fick hon mig att känna som att jag hade vunnit Nobelpris, minst. Alltid var man så duktig. Mormor vad jag saknar dig! ..och morfar också naturligtvis.

Det där med att planera är lättare sagt än gjort. Igår skulle jag sy hela kvällen efter trollets läggningstid kl. 19 och hade planerat in i minsta detalj. Men så visade det sig att trollet höll på att få fyra nya tänder samtidigt vilket naturligtvis gjorde jätteont. Inga kramar, alvedon eller böcker hjälpte. Bara när jag lekte spöke så hjälpte det för en liten stund. Och efter att ha lekt spöke i tre timmar så kunde han äntligen somna. Men innan dess så hann han köra gåvagnen med full gas rakt in i någon box under TV:n så den la av, och med mitt tekniska sinne och tålamod fick jag heller inte ordning på eländet utan kröp i säng jag också. Attans att mannen i huset befinner sig på arbete på annan ort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Petras Värld av Utmaningar

Jag, Petra Christensen, är småbarnsmamman som älskar att bygga med ord, gå på loppis och blir berusad av att gå in i en Odd Mollybutik. Hjärtat klappar dock främst för de äldre kollektionerna. Att renovera gamla möbler och att plantera tantrosa Mårbackapelargoner ligger också på toppen av min lista och nej, jag missar inga avsnitt an Ernst, även om barfotafötter är något av det värsta jag vet... Här är mitt liv!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela