Sommaren kittlar i ögonvrån då Gotlandsfärjan tuffar förbi i horisonten flera gånger om dagen. Kanske var det självaste Syster Sol (festivalen; Latitud 57 i Oskarshamn) som lockade fram strålarna, man kunde nästan tro det. Reggae är bra gungigt och min längtan till Jamaica blev inte mindre efter helgens spelning. Sedan klingade det fint att höra allas vår Uffe också då han spred sina toner över de öppna landskapen och havet. Semester!
Som avrundning på Latitud så arrangerar vi Saltviksbor en egen liten tillställning med vismusik under namnet Longitud 16,5. Barn, vuxna, filtar, grillar, gitarrer och sång.. Kan det bli mysigare!
Tar vi ett kort på barnen i sommartid, när dom dansar, när vi dansar! En stund på jorden!
En liten vandring i trädgården ger verkligen positiv energi så här års. Rosorna blommar snabbare än bina hinner förflytta sig och jasminen omfamnar hela framsidan i ett hav av trollbindande dofter. Varje gång vi går förbi luktar Frej på de vita blommorna och utropar förnöjsamt Mmmm.. Sedan går vi vidare mot smultronen och han utbrister ”Häjje dud mamma”.. Vanligt förekommande är också ”Käa non” vilket är upphämtat från ett barnprogram och förekommer ytterst sällan i vardagligt tal hos oss. Sist jag hörde det var det nog från min mormor. Den finaste! Tänk vad hon njuter av att se alla blommorna däruppifrån himlen någonstans. Fast det är klart, lite bekymrad skulle hon vara över att jag inte har tagit bort alla vissna knoppar och jag kan nästan se hur det kliar i fingrarna på henne. Men de får dock vara kvar, för här finns ingen tid till finlir, nu är det huset som hägrar; Titt så långt vi har kommit..
I veckan trillade det in ett stort paket och ett litet. Vi lägger dem på hyllan bland de andra så länge i väntan på användning men nog finns det en plan för de här. Det roliga i kråksången är att posten är ganska trötta på att leverera paket till oss eftersom det aldrig är någon hemma så nu ringer de istället och meddelar att paketet ligger på den vanliga platsen på verandan. Sånt gillar jag!
