Mitt älskade troll!
Symaskinen är vit och hård,
tygerna gnistra och glimma.
Petra vandrar på stökig gård,
djupt under kvällens timma.
Månen vandrar sin tysta ban,
tygerna är inköpta på Ohlssons i stora stan.
Energin fylls upp under taken,
& Frej är fortfarande vaken.
Står där så söt vid sovrumsdörr,
och tittar på den färgglada driva,
kommer som många kvällar förr,
upp vid mammas sida,
pekar mot tyger och går på tur,
bygger en koja som skydd och mur
grubblar och energiskt han låta,
medan mamma eländet plåta!
Mamma kliar sitt yviga hår,
skakar huvud och hätta,
men gåtan är alldeles för svår,
vad var meningen med detta,
slår alla onda tankar bort,
kvällen är alldeles för kort,
nu är det tid att pyssla,
och strunta i hushållets syssla.
Frej och mamma har olika drömmar
och lägger upp tyget på var sitt sätt,
för mamma finns bara enkla sömmar,
men hos Frej duggar idéerna tätt,
biter, kastar, gömmer och drar,
så att inga mönsterdelar längre finns kvar,
& mamma kramar sitt lilla troll,
den där klänningen spelar väl ingen roll!
