Petras Värld av Utmaningar

Välkommen till verkligheten!

Publicerad 2014-03-06 21:12:41 i Mars 2014,

Idag vårstädade jag bland alla tyger. Några fick ligga i klädskåpet i hallen, andra i påsar i skrubben, några i kartonger och andra på toppen av det. Men alla är vikta och sorterade efter kvalitet och färg. Jisses vilket berg! Men inte 17 är det lättare att hitta för det. Tur att drömmen om syrummet närmar sig. Jag ser framför mig långa klädstänger med sydda plagg och tyger, tre symaskiner för olika behov, stora bänkar för att klippa mönster och en skön soffa att sitta i och ta ett glas vin. I drömmen är allt så enkelt. Varför är det inte så i verkligheten, kan man undra? Man går hela tiden in i en fantasivärld och målar upp en idyll som på alla sätt uppfyller ens förväntningar. Mitt rum kommer inte rymma tre symaskiner, bänkar och klädstänger, men dock en maskin, en hylla för tygerna och en härlig soffa. Då jag var student bodde jag i ett litet korridorsrum med en toalett och dusch. Sängen tog upp mer än halva rummet och allt jag ägde stod uppradat på en hylla. Det fanns inte så mycket att bekymra sig över, mer än att klara morgondagens tenta. Man kunde vara ute på kvällarna och grilla och spela kubb med de andra och bara umgås som en enda stor familj. Man åt nudlar, snabbmakaroner och falukorv och den som hade mest mat på sin hylla i kylskåpet var rikast. Framförallt så var alla så glada och man levde i en sagovärld. Ibland gick man igenom tunneln där man välkomnades till verkligheten, men för det mesta höll man sig på rätt sida. Det var kårfester, tentapluggande, studentaktiviteter, tentapluggande, träning, tentapluggande, grisfester och en massa skoj. Jag saknar den tiden ibland. Då visste man inte så mycket om vad livet utanför campus innebar, men man ville så gärna dit. Nu när man är där, så vill man vidare igen.. Konstant vill man vidare… Utmaningarna följer som på löpande band.. Inte hade jag väl trott att jag en vacker dag skulle bli invald i styrelsen för Saltviks byalag. Men det blev jag idag. Livet tar inga raka vägar, de är krokiga och oförutsedda, ibland går de uppför och ibland nerför. Idag gick jag in på en okänd väg, men den ska nog också få ett namn och en plats på kartan. Tids nog. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Petras Värld av Utmaningar

Jag, Petra Christensen, är småbarnsmamman som älskar att bygga med ord, gå på loppis och blir berusad av att gå in i en Odd Mollybutik. Hjärtat klappar dock främst för de äldre kollektionerna. Att renovera gamla möbler och att plantera tantrosa Mårbackapelargoner ligger också på toppen av min lista och nej, jag missar inga avsnitt an Ernst, även om barfotafötter är något av det värsta jag vet... Här är mitt liv!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela